Det var rubriken på Emanuel Karlstens krönika i DN den 11 september. Förutom att konstatera att smartphonen gör att han har börjat sitta ner när han kissar, så har han också upptäckt något annat.

”Jag har hela tiden utgått från att det här är en ganska bra grej.  Att jag har kunnat använda dödtid till något effektivt. Det var först under förra veckan som jag förstod att det var på bekostnad av något annat.” ”När jag inte hade chans att kolla min smartphone fick jag i stället samla mina tankar.”

När man som jag har sysslat en del med hur vår mänskliga hjärna fungerar så vet man att det mesta som sker i hjärnan utspelar sig under medvetandets nivå. Medvetna tankar är bara en ytterst liten bråkdel av tänkande och kreativitet. Eftersom jag skriver böcker är det naturligt för mig att ta skrivande som exempel, men detsamma gäller all kreativ och problemlösande verksamhet som vi människor ägnar oss år: det mesta sker omedvetet.

När jag skriver en bok eller en artikel så är tiden vid skrivbordet den minsta tiden. Det mesta av jobbet sker när jag inte har en aning om det. Jag skriver på en text, vet att den behöver struktureras om men kan inte se hur. Jag lägger den åt sidan, under några timmar eller dagar eller veckor, tar fram den igen – och ser direkt vad jag behöver ändra.

Kompositören Bengt Ernryd berättade i en intervju hur han startar en kreativ process. Han tar emot en text som han ska sätta musik till, sätter sig vid pianot och går igenom texten koncentrerat. Vad gör han sen? Sticker ut och springer.

Emanuel upptäckte att när han inte hanterade smartphonen under en snabb, stående kisspaus fick han plötsligt tid att bli klar över några viktiga beslut inför det kommande mötet.

Han använder ord som tristess och dödtid. Men sett ur hjärnans perspektiv är det tveksamt om dödtid finns; den jobbar jämt. ”Tid för eftertanke” är mer än eftertanke, det är grunden för alla problemlösande och kreativa processer. Det finns ett antal uttryck för att vi egentligen är medvetna om det där. Sova på saken och smälta intrycken till exempel.

Det som händer om vi ständigt matar in nya intryck som den medvetna delen av hjärnan tvingas hantera är att de djupare omedvetna kreativa processerna blir svårare att nå. Resultatet blir mindre genomtänka beslut, sämre texter, ytligare konst.

Det finns författare och konstnärer som måste resa bort för att kunna skapa, kapa alla vardagliga intryck för att ’drunkna”’i den kreativa processen. För mig räcker det att stänga ute yttre intryck under varje arbetsdag, med avstängd telefon och mejlkoll bara morgon och kväll.

Emanuel föreslår oss att börja med att kissa utan smartphone. Bra början, men jag tror att det kanske inte riktigt räcker.

Men kan en smartphone slå ihjäl någonting? Fortsättning följer.