Jag funderar mycket över minnet. Detta eftersom inte bara jag utan också många andra klagar över dåligt minne. De som är uppe i sextio-sjuttioårsåldern tänker: åldrandet. Och kanske, med bävan: begynnande demens?

Men faktum är att också yngre personer glömmer. Även trettioåringar går ut i köket och glömmer vad de skulle göra där. Även tjugofemåringar tappar namnet på den enda person de just presenterats för. Och det är ett nytt fenomen, några år gammalt bara.

Korttidsminnet
Korttidsminnet drabbas, alltså det som gör att du minns en kod från det du läser den tills du slår den. Korttidsminnet handlar om sekunder och minuter, sedan ska du glömma koden för att ge plats för annat. Det är också sårbart, det behövs bara en liten distraktion, så är koden borta ur huvudet. Detta är helt normalt. Det är däremot INTE normalt att koden försvinner utan distraktion.

Var lade jag… ?
Också minnet för det som ligger lite längre bort, minuter och halvtimmar, drabbas: Var lade jag nu källarnycklarna? Går för att handla tre saker och kommer hem med två. Måste anteckna, anteckna och anteckna, jämt och ständigt.

Det verkar faktiskt som om också långtidsminnet försämras. Jag som förr mindes kristallklart vad vi gjorde lördagen för två veckor sedan, och vem som sa vad till vem, och var – nu måste jag leta både i minnet och i anteckningsboken.

Ett stort antal djurförsök visar att mikrovågor från trådlös teknik (mobilerna, surfplattorna, de trådlösa nätverken…) försämrar minnet.

Jag tjatar om detta. För det finns en tankefälla i att det blir så vanligt.

”En gång är ingen gång…
… men två gånger är vana” är vårt vardagsuttryck för något som är en realitet, nämligen den mänskliga hjärnans kraftfulla tillvänjningsmekanismer. Du slutar höra fläkten som susar och klockan som tickar, du slutar känna skons tryck mot foten. Allt detta är normalt och ändamålsenligt: hjärnan slutar sända sådana intryck till ditt medvetande, så att du inte blir distraherad av dem utan kan koncentrera dig på det som du behöver vara uppmärksam på.

Återkommande intryck skapar en snabb tillvänjning. Efter ett par gångers upprepning börjar de små ’autopiloterna’ i din hjärna att skapa mönster av erfarenheterna, mönster som kan utvecklas till vanor. Det som upprepas blir vanligt och det vanliga blir normalt. Samtidigt tunnas minnet av det tidigare tillståndet ut mer och mer. Allt detta sker i det tysta, helt omedvetet för dig.

Vi börjar alltså tänka att det som är vanligt är normalt.

Och dåligt minne är vanligt – ja. Normalt – nej.