Läste härom dagen i DN ett brev till psykologen från en tonårsflicka som själv upplever att hon inte kan släppa sin läsplatta. Rubriken var: ”Läsplattan har stulit mitt liv”. Hon har ett riskbeteende som kan utvecklas till beroende säger psykologen. Och ger förslag på vad hon kan göra.

Denna flicka beskriver sin situation mycket insiktsfullt, vilket är ovanligt. Det vanliga är annars att människor med riskbeteende och beroende förnekar hela problemet. Ju allvarligare beroende desto starkare förnekande verkar vara mönstret.

Vår hjärnas belöningssystem aktiveras av trevliga upplevelser och ger oss via melatoninet en känsla av välbehag. Det här systemet kan ju ”kidnappas” och så utvecklas ett beroende. Det kan handla om allt från socker och kaffe till heroin.

Ju tidigare en hjärna utsätts för risken att kidnappas desto större verkar risken vara. Det är ju därför vi säger att ungdomar inte ska dricka alkohol för tidigt. Ju tidigare en börjar desto större risk att fastna.

Nu har jag hört ett antal vittnesmål om att unga människor blir beroende av den nya tekniken. Bekanta till mig har en son som fastnade vid datorn och inte gick i skolan under hela åttonde året. De fick helt enkelt inte dit honom. Jag har också sett och hört om vad som verkar vara början till beroende redan hos små barn. Jag skrev om det i en tidigare blogg.

Riskbeteende och beroende är farliga saker. Vi vuxna behöver hjälpa barn och ungdomar att begränsa användningen av IT-teknik. Yngre barn ska inte använda sådan teknik alls.

Men det är ju svårt att begränsa för barnen om man själv är förhäxad…