Den mänskliga hjärnan har en ofattbar kapacitet – men det som är viktigt att förstå är att det mesta av kapaciteten är omedveten. Det som du är medveten om är i varje ögonblick en försvinnande liten del av allt som din hjärna håller på med.

 Ja visst ja, renfana!
Jag såg gula sensommarblommor häromdagen. Varje växt hade många gula knappar. Och jag vet mycket väl vad den heter. Men… vad?? Försöker tänka efter – det går inte alls. Jag släpper tanken, och så, ett par timmar senare, när mina tankar är upptagna med något helt annat: Renfana! Detta betyder ju att min hjärna har letat medan ”jag” varit upptagen med helt andra saker. Jag gissar att du känner igen det.

Som författare till många böcker har jag blivit väl bekant med skrivandets villkor. Att skriva långa texter innebär till allra största delen ett omedvetet arbete. Från det jag börjar arbeta med boken fram till dess den ligger färdig är tiden vid skrivbordet den minsta tiden. Det mesta arbetet sker utan att jag har en aning om hur det går till.

Från ingenstans…
Jag kan arbeta med en text och veta att den kräver mer arbete men jag kan inte se vad. Jag lägger undan den, kanske ett par dagar, och sysslar med annat. När jag så tar fram texten igen, kanske utan en enda medveten tanke på den under tiden, kan jag omedelbart se ett antal ändringar, tillägg och nya exempel. De tycks komma från ingenstans.

Att ge hjärnan arbetsro betyder då bland annat att låta den omedvetna hjärnan arbeta ostört. Det är just det som vi i dagens arbetsliv bryter mot mest hela tiden.

Springa fram musiken
Den omedvetna tiden är nödvändig för skapande. Den kan inte förhandlas bort. Men vi kan ge den omedvetna hjärnan bättre eller sämre förutsättningar. En bra sådan verkar vara repetitiv fysisk rörelse.

Kompositören Bengt Ernryd berättade i en intervju hur han gör när han fått en text att sätta musik till. Han sätter sig vid pianot och läser texten. Sedan sticker han ut och springer.

Själv springer jag inte, att promenera i rask takt passar mig bättre. Simning är en annan favorit, liksom qigong, med dess långsamma flödande rörelser. Många är de bra idéer jag fått efter  – eller var det under? – mina qigongpass.