Hur påverkar mikrovågor hjärnan?

Postat av mars 14, 2019

Hur påverkar mikrovågor hjärnan?
Föredrag på sem. Hur mår våra barn? 27 november 2017. Arr.Vågbrytaren

Jag har i femton år studerat frågan om mikrovågors (från mobiler, läsplattor, WiFi osv) påverkan på hälsan och miljön och är aktiv i föreningen Vågbrytaren som arrangerat seminariet.

Tanken med mitt inlägg är att ge en första kunskap om vad det är för fenomen vi talar om. Vad är det som far i luften mellan din mobil och masten?

Jag blev uppmärksam på mobiltekniken när jag fick veta att forskare upptäckt att mobilsignaler öppnar hjärnans blodkärl hos råttor så att giftiga ämnen läcker in och dödar hjärnceller. Blodkärlens väggar kallas blod-hjärnbarriären och de ska absolut inte öppnas okontrollerat. De ska vara just en barriär- inte ett såll.

”Det mesta går in i huvudet”
Rubriken är från ett nummer av Råd och Rön år 2003 där man testade mobiltelefoners sändningskapacitet (som alltså minskar av att signaler går in i huvudet i stället för till mobilmasten).

Så vad är det närmare bestämt som går in i huvudet? Strålning från mobiler och skärmar, vad är det egentligen?

Har du fått ett EKG (elektrokardiogram) taget på ditt hjärta någon gång? Eller EEG, motsvarande för hjärnan? E står för elektro, det är alltså elektriska signaler man mäter. Då vet du också att man inte sticker in något i hjärtat eller hjärnan utan mäter utanpå huden. Men hur kan man mäta signaler i organet utanpå kroppen? Svar: För att det läcker ut lite, och det är egentligen det man mäter. Så, om det kan läcka ut, kan det inte läcka in då?

Sömnproblem och ADHD
 Hjärnan styr många funktioner i kroppen och kan därför påverkas på många olika sätt. Vad kan då det som läcker in leda till? Två exempel av många är sömnproblem och ADHD. Djurförsök har visat att sömnhormonet melatonin rubbas av mikrovågor.

En lista på symtom av ADHD och en lista på symtom från påverkan av mikrovågor, s. k. elöverkänslighet, visar sig vara praktiskt taget identiska – och diagnosen ADHD har, precis som sömnproblem, ökat lavinartat på senare år.

Det elektromagnetiska spektrat
Här är olika slag av elektromagnetiska signaler listade efter frekvens.

0Hz                                                                                                            1018Hz ______________________________________________________________________hjärnvågor radiovågor radar mikrovågor  IR synligt ljus UV  röntgen  gammastrålning

 Alla dessa signaler, såväl naturliga som av människan skapade, utgörs av elektromagnetiska vågrörelser. Alla har samma hastighet (ljusets) men har olika våglängd och frekvens (svängningshastighet). Dessa står i omvänt förhållande till varandra: När våglängden är hög är frekvensen låg och tvärtom. Till vänster finns långa vågor med låg frekvens, från mindre än 1 Hz (1 svängning per sekund), till höger allt kortare vågor med allt högre frekvens, upp till de högsta som hos gammastrålning.

Ökade och pulsade signaler
Mikrovågstekniken har under några få årtionden ökat strålningen på jorden många miljoner gånger. Dessa signaler kommer dessutom ofta i pulser (på-av-på-av), vilket naturliga signaler aldrig gör och vilket levande organismer alltså inte alls är anpassade till. Flera studier pekar också på att pulsade signaler är mer störande för kroppen än andra.

Öppnade jonkanaler och inflammationer
Mikrovågor har visat sig kunna öppna jonkanaler i cellväggarna. Detta leder till överskott av kalcium inne i cellen, vidare till överskott av kväveoxider, oxidativ stress och slutligen till inflammationer, vilket är en del i många olika sjukdomstillstånd. (Detta är en ytterst förkortad beskrivning efter professor Martin Pall: ”Hur mobilstrålning, Wifi och EMF skadar oss”, se Youtube.)

Varningar genom åren
Under årens lopp har ett stort antal varningar och appeller om mikrovågor kommit från läkare och forskare. Se t ex EMF Scientist Appeal. Just nu varnar forskare för det planerade nya systemet, 5G.

Slutats: Undvik trådlösa system!
Det innebär sådant som sladdlösa Decttelefoner, mobilanvändning, WiFi, trådlösa nätverk, elektroniska barnvakter…

Kort sagt: Använd sladdar!

Äntligen fri från Facebook

Postat av november 1, 2018

Nu har jag äntligen lyckats gå ur Facebook. Det var så svårt så jag var tvungen att anlita ett proffs. Bara det säger ju en del…

Vi behöver fysiska möten
Vi människor är fysiska varelser. Och som varande sociala varelser, för att inte säga flockvarelser, har vi en hjärna som är konstruerad för fysiska möten. (Vår hjärna är i grunden likadan som för, säg hundratusen år sedan.) Och jag tror att vi behöver mötas fysiskt. Det verkar bland annat som om det är lättare att bli elak när man inte möts i verkligheten utan vara virtuellt.

FB äger allt jag lagt in där
Jag fick veta av datorproffset att även om jag tar bort min profil så ligger allt jag någonsin lagt in där kvar, och ägs av Facebook!! Detta har jag gått med på en gång då jag bockade i en ruta att jag godkände villkoren men förstås inte hade orkat läsa igenom allt. Hur många gör det…?

En enda tonårsflicka…
En journalist som också gått ur FB motiverade med att han inte vill jobba gratis åt Mark Zuckerberg. Det är ett bra skäl. Men mitt starkaste skäl är ändå ett annat.

Det finns ju många fördelar och goda sidor med att använda FB. Men då är min fråga: Hur många positiva effekter kan uppväga att en enda tonårsflicka tar livet av sig för att hon har blivit uthängd där? Nej – där tog det stopp. Jag vill inte vara med.

 

Denna text lade jag ut år 2012, dags att upprepa.

Postat av juni 17, 2018

Vågar du vara med på Facebook?

En bekant till mig som jobbar med IT sa: ”Jag vet så mycket om datorsäkerhet så jag är inte med på Facebook”. ”Klart jag tittar på Fejan om vi ska anställa någon på företaget”, sa en annan. Ja, till slut kan vem som helst veta vad som helst om dig…

Men det är också något annat med dessa medier som vi kallar sociala som gör att det ibland verkar mer motiverat att kalla dem asociala. Det verkar som om folk blir elaka. (Ja jag är medveten om alla de fantastiska möjligheterna, och jag har använt dem också. Men ingenting har bara en sida.)

Juridikprofessorn Mårten Schultz skrev en tänkvärd krönika i DN den 16 maj. Rubrik: ”På Facebook tappar vi vårt ansvar för orden”. Han berättar där om en kvinnlig operakritiker som på FB utsatts för ärekränkande och sexistiska kommentarer. Sören Tranberg, chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Opera, svarade: ”Ingen kommentar” när radion sedan ville fråga honom om hans medverkan i denna pöbel. Ja, pöbel är det ord Schultz använder. Han avslutar sin krönika med orden: ”Informationen vill vara fri men ingen vill ta ansvar för den. Så etableras ansvarslöshet.”

En man jag känner som söker efter kärleken med hjälp av ett annat socialt medium, en kontaktsajt, har fått de mest infama påhopp om sin sexuella kapacitet av kvinnor som uppenbarligen känner ett av hans ex. Men varför? Varför vill man vara elak? Det är uppenbarligen lättare att vara elak på nätet än öga mot öga. Skulle Tranberg säga det som han skrev rakt i ansiktet på kvinnan? Knappast.

Det kan ju inte gärna vara mediet i sig som gör att man får lust att vara elak i stället för vänlig. Men det blir lättare, mycket lättare.

Det händer något när vi inte längre möts fysiskt. Det är väl känt från olika krigssituationer att det är lättare att utlösa bomben än att avfyra geväret mot fienden. Det har många gånger visat sig anmärkningsvärt svårt att får soldater att verkligen skjuta. Det har också gjorts olika studier som visar detsamma. Ett tankeexperiment: Ett tåg är på väg mot fem människor som kommer att dödas. Du kan rädda dessa fem genom att växla in tåget på ett annat spår så att bara en dödas. Skulle du göra det? Ja, svarar majoriteten. Så ändrar man frågan till: Om du knuffar ut en människa på spåret så räddas de fem. Skulle du göra det? Nej, svarar majoriteten.

Vi människor är fysiska varelser. Och som varande sociala varelser, för att inte säga flockdjur, har vi en hjärna som är konstruerad för fysiska möten. (Vår hjärna är i grunden likadan som för, säg hundratusen år sedan.) Och som därför, tänker jag, behöver fysiska möten.

När du och jag står mitt emot varandra ser vi varandras ansiktsuttryck och gester och hör röstens tonfall som skiftar oupphörligt. Vi förnimmer varandras dofter och feromoner. Kanske tar vi i hand, kramas eller klappar varann på axeln. Genom hjärnans spegelceller upplever vi varandras känslor. Alla dessa intryck utlöser en kaskad av hormoner som färgar våra känslor och tankar.

När vi ”möts” i det sociala mediet faller allt detta bort. Ingen öm, skämtsam eller allvarlig röst, inga skratt, inga suckar, inga dofter, ingen skugga som drar över ansiktet, inga ”vibbar”. Bara, bara orden återstår. Hur mycket fattigare det blir… Jag anar att det kan vara en mycket mer genomgripande förändring än vi ännu förstår.

 

”Barn som inte skrattar lär sig ingenting”

Postat av februari 1, 2018

Så sade en lågstadielärare på en utbildningsdag jag höll för många år sedan. Hon undervisade nyanlända flyktingbarn, många svårt traumatiserade, stumma och rädda efter hemska upplevelser av krig eller terror i hemlandet.

Känslan avgör
Läraren sade: ”Mitt viktigaste jobb är att få barnen att skratta. För barn som inte skrattar lär sig ingenting”. Och numera vet jag att hjärnforskarna nickar instämmande. Det är känslan som avgör vad du lär dig. En hjärnforskare som jag intervjuade uttryckte det så är: ”Det är intensiteten i känslan som avgör hur starkt minnet blir.”

Hjärnan vill ha roligt
När jag håller studiedagar med rubriken ”Att arbeta med flerspråkiga barn” och vet att många pedagoger i förskola och skola möter traumatiserade flyktingbarn brukar jag citera den här läraren. Intuitivt, eller ska vi säga genom sin erfarenhet, hade hon förstått ett av hjärnforskningens viktigaste budskap, det som en forskare har formulerat så här enkelt: ”Hjärnan vill ha roligt”.

Ramsa och tramsa
Därför säger jag till pedagoger att bland det viktigaste du kan göra för de nykomna barnen är att ge dem en glädje till det nya språket. Det är mycket viktigare än hur många ord barnet lär sig. Så lek med språket, rimma, ramsa, tramsa! Nya ord kan barnet alltid fortsätta att lära sig, men har du förmedlat en glädje till svenska språket så har du gett något som barnet alltid kommer att ha med sig och som gör det lättare för alla nya ord att fastna.

Slutsats: Rimma, ramsa och tramsa, skratta och flamsa – det är bra pedagogik!

 

 

 

 

 

 

 

Är foliehattar faktaförnekare? Och är åskledare inbillning?

Postat av januari 19, 2018

Ordet foliehatt används då och då i media – och alltid i nedsättande syfte. Faktaresistent och vidskeplig är vad man brukar avse med ordet. MEN det finns goda skäl för vissa människor att klä sig i foliehattar som skydd.

Men åskledarna då? Vadan denna fråga? Åskledare bygger ju på att metall leder elektriska strömmar, så att ett blixtnedslag följer ledaren i stället för att slå ned i och kanske antända huset. Gammal känd kunskap, inget kontroversiellt med det.

Foliehattar och baldakiner
Mobilsignaler är elektromagnetiska till sin natur, precis som blixtarna. Den som bär en hatt inklädd med folie för att i möjligaste mån avleda elektromagnetiska signaler från huvudet utnyttjar samma princip som åskledarna. Foliehatten är mindre effektiv än åskledaren, men en viss lindring kan den ge. Några av mina elöverkänsliga bekanta bär sådana hattar.

Flera använder sig av samma princip när de sover under en baldakin med invävda metalltrådar för att åtminstone under natten få lite ro från de stressande signalerna. Baldakinen, liksom foliehatten, fungerar då som en så kallad Faradays bur, som vi läste om i fysiken i skolan.

Grodynglen överlevde
I ett försök med grodyngel som utsattes för mobilstrålning visade det sig att de yngel som simmade runt i en Faradays bur av metall överlevde i normal omfattning, just på grund av samma mekanism. Detta medan grodyngel som var oskyddade dog till över 90 procent.

Så jag ber dig, kära medmänniska, håna inte foliehattarna! De har det svårt nog ändå!

 

Datorer i klassrummet? ”Idel nackdelar”

Postat av januari 18, 2018

Rainer Nyberg, professor i pedagogik i Vasa, var ivrig förespråkare för IT och datorer i utbildningen. Själv använde han bara trådlös teknik. Men han tvärvände och varnar nu för tekniken.

Först blev Rainer själv känslig för det trådlösa, det började sticka i fingrarna och han blev röd i ansiktet. Då började han läsa på. Han frågade också några forskarkolleger: ”Hur är det med för- och nackdelar med datorer i undervisningen?” Några svarade inte alls. Men en påläst forskare som gått igenom mycket forskning om ”one-to-one”, alltså en dator till varje elev, svarade på Rainers mejl med två ord: ”Idel nackdelar!”

Det visade sig alltså att det inte finns forskning som visar på fördelar men en hel del som visar nackdelar. Men varför delas det då ut datorer hej vilt till elever i svenska skolor??

Oroligare och stökigare
Jag fick en del av svaret av en gymnasielärare, Håkan Danielsson, som föreläste på ett seminarium med rubriken ”Den uppkopplade barnhjärnan” på Läkarsällskapet i november. Han berättade först att när det kom in datorer i hans klassrum blev det mycket oroligare, stökigare och svårare att undervisa. När han (och kanske kollegerna) beslutade: Bort med datorerna från lektionerna, så gick det plötsligt att undervisa igen.

Inte pedagogik utan ekonomi
Men orsaken då? Ja, berättade Håkan, det började med att friskolor erbjöd datorer till eleverna som ett sätt att locka till sig elever. Och då måste ju kommunala skolor också göra det… Orsaken var alltså inte alls pedagogisk utan enbart konkurrensmässig.

Sms och Youtube i stället för studier
Sedan har PISA-undersökningar visar att elever som använder datorer mest har sämst skolresultat… Och andra studier har visat hur mycket annat än undervisningen elever ägnar sig åt under lektionerna, eftersom de har tillgång till hela nätet. Skicka sms tex, och titta på Youtube…

Men barn är barn, deras hjärnor är inte mogna. Det är vi vuxna som måste ordna till bra förutsättningar för undervisning.

Tre språk och mormor är orolig

Postat av augusti 28, 2017

Jag blev kontaktad av en orolig mormor. Det händer ibland på grund av böckerna jag skrivit.

Hennes nya barnbarn har fötts in i en familj där det dagligen talas tre språk, därav oron. ”Det blir så mycket för den lilla att hålla reda på”, sade mormor. Hon beställde två av mina böcker och undrade: ”Har du något annat råd till mig?” ”Javisst”, sa jag, ”mitt första råd är att inte vara orolig. Att hålla reda på tre språk, eller flera, är inget problem alls för ett litet barns hjärna. Miljontals barn i världen växer upp talandes flera språk”.

Den här oron är inte ovanlig hos enspråkiga svenskar. Eller hos vilka enspråkiga som helst, för den delen. Många engelskspråkiga har till exempel vuxit upp och levt i huvudsakligen enspråkiga miljöer. Enspråkighet ses då som det naturliga, allt annat ses som undantag – men flerspråkighet är inget undantag utan snarare det vanligaste i världen.

Jag är ju inte säker på att denna mormor vågar tro mig, men det kommer nog att bli lättare efterhand, när hon ser hur barnbarnet hanterar språken.

Min väninna som bodde sina första år i Israel hade börjat tala fem språk innan hon började skolan. Här i Sverige får hon ofta förvånade frågor. Till exempel denna: ”Var dina föräldrar konsekventa då och talade ett språk var?” Då skrattar hon och säger: ”Då hade jag bara lärt mig två språk i stället för fem”.

Jag minns också ett teveinslag från ett mångspråkigt område i ett afrikanskt land. Två skolbarn visade att de kunde hälsa på sex eller sju språk. Och för vare hälsningsfras de använde kunde de tala om vilket språk det var på. De hade full koll.

OM det skulle bli svårigheter kring något av barnets språk så har det inte med barnets förmåga att göra utan med helt andra saker. En treårig pojke slutade tala mammas språk när kamraterna hade kallat honom neger. Andra barn håller sig till svenska helt enkelt för att alla andra talar svenska. Barn vill ju vara som sina kompisar.

Jag brukar säga: Ge barnet så mycket som möjligt av så många språk som möjligt, från början. Vänta inte med något språk! Det blir inte lättare sen. Det blir svårare.

 

 

En viktig bok om en knepig diagnos

Postat av maj 31, 2017

Jag läser en bok med titeln: En annan VÄRLD. En debattbok om livet med elektromagnetiska fält.

För mig, som läst på om dessa frågor i femton år och tagit del av mängder av vittnesmål och vetenskapliga artiklar, är det viktigt med alla berättelser från dem som vet bäst, alltså de som själva är drabbade.

I förordet skriver författaren, Christine von Hedenberg: ”Jag är elöverkänslig. En onekligen rätt knepig diagnos som gör att jag ofta känner mig utanför, stenålders, omodern och ibland faktiskt mår väldigt dåligt”.

Oklara diagnoser eller ”bara” sömnproblem
Hon skriver för att omvärlden lättare ska förstå. Hon tänker både på dem som inte tror på att elöverkänslighet finns och på alla dem som inte vet varför de själva mår dåligt.

”Min förhoppning är att många av dem som mår dåligt i dag i största allmänhet, kanske har oklara diagnoser eller ”bara” sömnproblem kan få en vink om att de inte behöver göra så stora förändringar i sina digitala vanor för att må lite bättre”.

Att välja vad man orkar med
Christine beskriver lågmält och sakligt hur hon ständigt tvingas att noga välja vad hon utsätter sig för. Umgänge med barn och barnbarn och andra nära och kära går förstås först.

”Jag har haft en härlig lördagkväll med min yngsta son Tomas och hans barn.” Vad som händer sedan vet hon. ”Att jag blir helt tom och tung i huvudet dagen därpå och sover hopplöst illa får jag räkna in.” Och: ”Man blir som tömd på energi i vissa miljöer”.

Hon talar också om ”den förlamande tröttheten, hjärnan som inte hänger med, dimman i huvudet, symtomen som kommer och går, kommer och går”.

Här har vi i ett nötskal några av de vanliga symtomen hos en som har svårt att tåla mikrovågor från trådlös teknik (inte i första hand el, vilket det vedertagna men inte helt lyckade ordet elöverkänslig kan få en att tro).

Att tåla en lampa men inte en annan
Författaren förklarar enkelt och lättbegripligt att antal begrepp och går igenom skillnader mellan exempelvis olika lampor, olika spisar och olika ugnar, sådant som gör att en kan må sämre av en lampa eller spis än av en annan.

Hon har redan för ett tiotal år sedan skrivit en bok om detta, Något som finns men inte syns. Och nu funderar hon över varför det är så svårt att få gehör och att nå ut med denna fråga, trots de mängder av vetenskapliga belägg som hela tiden hopar sig. Det handlar om ekonomiska intressen förstås, men också om både nyttan, glädjen och fascinationen av denna teknik, som gör att de flesta inte vill höra talas om att det skulle finnas några problem med den.

Jag tänker ibland att Christine är lite väl lågmäld, jag skulle nog vara mer upprörd. Men, det är nog pedagogiskt klokt att vara lågmäld. Men hon säger också, helt riktigt: ”Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten är jättefega. De kör med dubbla budskap, råder barn att använda handsfree. Samtidigt som de menar att ingenting pekar på samband mellan mobilprat och ohälsa.”

Jag skulle nog också trycka ännu hårdare på all den forskning från oberoende forskare som finns. För mig är det solklart: mikrovågorna från smartphones, Wifi, paddor och mobilmaster påverkar vårt nervsystem. De som kallas elöverkänsliga är bara de som drabbats först.

Men det viktiga är att detta skrivs. Det måste ju bara berättas.

Den kreativa människan

Postat av maj 30, 2017

Människan är en kreativ varelse. Jag tror att en människa som aldrig får vara kreativ inte mår bra. Vi har det i oss. I hjärnan.

Det syns tydligast på de små barnen. Jag iakttog det häromdagen hos barnbarnet, fyra år, när hon var hemma hos mig en eftermiddag. Allt hon tog i flyttades någon annanstans, allt förvandlades till något annat.

Först bytte hon ut de praktiska byxorna mot den nyköpta tyllkjolen, ”Nu är jag Elsa” (favoriten från filmen Frost). Sedan bäddade hon mycket omsorgsfullt åt dockan i dockvagnen, med säkert tio ”täcken” och lika många förhängen (servetter hon hämtat i köksskåpet). Därefter bad hon mig ta ned den lilla ängeln som alltid hänger i vardagsrummets fönster. Den skulle hänga på dockvagnen så att bebisen kunde titta på den. Hon påstod också att ”Jag har en bebis i magen. Den ska komma ut i maj”.

När vi åt mellanmål tog hon några bett i sin smörgås som raskt konstaterades vara ”en bebis, fast den har ju inga armar”. Lite mer gnag och: ”Titta, det är ett L”. Ett nytt bett och det blev ett I i stället.

I badrummet blev golvet hav och mattan land, lite toapapper knycklades ihop och blev till fiskar som hon ”fiskade” med hjälp av ett snöre som hon knutit ett dussin knutar på (knyta knutar är en nyförvärvad förmåga).

Allt detta inom loppet av en halvtimme.

Därför tror jag att det bästa vi kan göra för barnen är att uppmuntra och ge utrymme för fantasi och kreativitet. Der sker bäst med få färdiga prylar, mycket löst material att kånka omkring på och massor av tid för lek.

Därför uppmuntrade jag också min dotter när hon ville välja estetiskt program i gymnasiet, fast flera lärare sa: ”Du som är så duktig, du ska väl gå natur”. (Till och med SYO-konsulenten som inte ens var tillfrågad sade detsamma.)

Nej, de hade fel allihop! Att stimulera fantasin och skaparförmågan är det bästa vi kan göra för hjärnans utveckling. Och nog tror jag att dotterns gymnasietid blev den roligaste under hela hennes skoltid.

Din hjärna – hur påverkas den av trådlös teknik?

Postat av januari 18, 2018

Mikrovågorna som sänds trådlöst genom luften från mobiler, paddor, WiFi och mobilmaster ställer till det för hjärnan, och det på flera olika sätt.

Blodhjärnbarriären öppnas
Det första jag fick veta för ett tiotal år sedan var att mikrovågorna från en mobil öppnar blodhjärnbarriären på råttor. Och detta efter bara en kort stunds exponering.

Hos människor liksom hos råttor består denna barriär av väggarna på de blodkärl som förser hjärnan med syre och näring. Dessa blodkärl har tätare väggar än andra blodkärl, och det har ett syfte: att ämnen i blodet, som är nödvändiga där men giftiga för hjärnan, inte ska kunna vandra genom kärlens väggar och komma i direkt kontakt med hjärncellerna. Den ska alltså vara en barriär – och inte ett såll.

Det var denna första kunskap som fick mig att engagera mig i föreningen Vågbrytaren, mot hälsovådlig elektromagnetisk strålning.

Sömnen störs
Det har visat sig att tallkottkörteln djupt nere i hjärnan, som producerar sömnhormonet melatonin, påverkas av mikrovågorna. Melatoninet, som ska vara högt på kvällen när vi ska somna och lågt på morgonen, förskjuts, med sömnproblem som följd. Det har man sett i djurförsök.

Och är det något man talar om i dag så är det väl sömnproblem? Själv sover jag sedan några år ofta halvdant, jag som alltid tidigare hade en utmärkt sömn.

Minnet sviktar
Mikrovågorna har förmåga att öppna de så kallade jonkanalerna i cellväggarna, så att det strömmar i kalcium i cellerna. Kalcium är inblandat i signaleringen mellan celler. Om det blir obalans i kalciumet i hjärnan så kan vi t ex inte bilda nya minnen. Det har hänt mig några gånger. Läkarna kallar det TGA, transiell (övergående) global (total) amnesi (minnesförlust).

Jag har vid två tillfällen tappat minnet för några timmar, och ett antal gånger för några minuter, när jag plötsligt inte visste var jag var eller vart jag var på väg. Första gången trodde jag att jag fått en liten stroke. Det vet jag för att jag skrev i min dagbok: ”Kan det vara en liten stroke?”. För jag minns ju ingenting.

Obalansen är övergående, och efteråt är hjärnan som vanligt igen. ”Ingen fara”, säger läkarna. Ja, det har gått över, men minnet för den stunden finns inte, för det har aldrig bildats i hjärnan. Och vad vet vi om de långtida effekterna? Ingenting.

Parkinson och Alzheimers
Dock vet vi att obalans i kalciumhalterna kan leda vidare till så kallad oxidativ stress och inflammationer, som är en del i många olika sjukdomstillstånd, inklusive Parkinson, MS och Alzheimer.

Jag är följaktligen inte särskilt förtjust i att mikrovågorna tillåts påverka min hjärna på det här sättet.