De senaste dagarna har jag gjort två minnestabbar som inte är roliga. Jag glömde, för första gången på alla år, att ta med datorn till en föreläsning jag skulle hålla. Turligen räddades jag av dem som höll lokalen.
Sen skulle jag lämna min senaste bok till henne som skulle göra en affisch om mitt föredrag om boken. Och lämnade … fel bok!!! På affischen finns nu alltså en bild av fel bok.
Det var ingen stroke
Två gånger har jag hamnat på sjukhus med akut minnesförlust. Första gången fann jag mig gå omkring hemma och undra varför jag höll en tågbiljett i handen och vad väskan som stod framför mig gjorde där. Jag trodde själv att jag fått en liten stroke. Jag till och med skrev i min dagbok ”Kan det vara en liten stroke?”, det är därför jag vet det. För jag minns ju ingenting. Men nej, stroke var det inte, visade undersökningen. Det var ett helt ofarligt tillstånd som gick över efter ett par timmar. Minnesförlusten för de timmarna kvarstod dock.
Övergående total minnesförlust
Andra gången samma sak hände pratade jag med sonen i telefon. Han märkte att jag frågade om samma sak hela tiden, jag hade inget närminne alls.
Den gången passade jag på att fråga läkaren på sjukhuset lite närmare vad det handlade om. TGA, sa han. Jaha? Utläses ”transiell global amnesi”. I översättning: övergående total minnesförlust.
Vilket ju bara är en beskrivning, ingen diagnos. Ett ofarligt tillstånd som inte har någon koppling till stroke eller annat otrevligt. Men vad beror det på? Jo, en tillfällig obalans i cellernas kalciumhalt, eller om han sa kalciumsignalering. Kalcium var vad det handlade om, och obalans.
Det handlar om kalcium
Nu börjar det bli intressant. För vad forskare har upptäckt är att signalerna från den trådlösa tekniken, alltså mobiler, trådlösa nätverk och liknande, öppnar kalciumjonkanaler i cellväggarna så att det uppstår en obalans av kalcium inuti och utanför cellerna. Du kan höra professor Martin Pall tala om det på Youtube.
Numera lägger jag mig bara och vilar när jag får en släng av TGA. Det går snart över.
