Mejlet nedan fick jag idag från Amnesty International. Här har vi en av nätets STORA fördelar.

” Ditt vykort har nått fram!

I onsdags kväll kom det en hälsning från Ales Bialiatski som kändes viktig att skicka vidare till dig.

– Jag har blivit överröst med brev och vykort, gratulationer såväl som solidaritetshälsningar. Jag känner mig väldigt tacksam emot alla människor som skrivit till mig. […]

– Runt nyår hade vi två dagar ledigt från vårt arbete i fängelset och under dessa dagar läste jag igenom de hundratals breven och vykorten (…) Jag kan ärligt säga att jag inte missat ett enda. Jag kände vågorna av stöd och delaktighet – flödet av spirituell energi – med alla mina sinnen. Det var ett obeskrivligt nyår. Jag vet inte hur jag egentligen ska kunna tacka de människor som stöttat mig så innerligt och varmt.

Vissa dagar mottog Ales så många som 500 brev från hela världen. Ales berättar vidare att han ser breven och vykorten inte bara som stöd till honom personligen, utan att de även utgör en protest emot de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Vitryssland.

Utan ert stöd skulle det vara mycket svårare för Ales och andra fångar att överleva fängelsetiden. Breven har hjälpt och fortsätter att hjälpa.

Bara från Sverige skickades över 600 brev och vykort till Ales. Ditt vykort är ett av dem och vi vill att du ska veta hur viktig din och andras hälsningar är. Stort tack för ditt engagemang!”

Och vad hade jag gjort? Formulerat en egen hälsning (annars finns det ju färdigformulerade). Det tog tio minuter. Vad tror du det betydde för mig att få denna hälsning tillbaka?