Så sade en lågstadielärare på en utbildningsdag jag höll för många år sedan. Hon undervisade nyanlända flyktingbarn, många svårt traumatiserade, stumma och rädda efter hemska upplevelser av krig eller terror i hemlandet.

Känslan avgör
Läraren sade: ”Mitt viktigaste jobb är att få barnen att skratta. För barn som inte skrattar lär sig ingenting”. Och numera vet jag att hjärnforskarna nickar instämmande. Det är känslan som avgör vad du lär dig. En hjärnforskare som jag intervjuade uttryckte det så är: ”Det är intensiteten i känslan som avgör hur starkt minnet blir.”

Hjärnan vill ha roligt
När jag håller studiedagar med rubriken ”Att arbeta med flerspråkiga barn” och vet att många pedagoger i förskola och skola möter traumatiserade flyktingbarn brukar jag citera den här läraren. Intuitivt, eller ska vi säga genom sin erfarenhet, hade hon förstått ett av hjärnforskningens viktigaste budskap, det som en forskare har formulerat så här enkelt: ”Hjärnan vill ha roligt”.

Ramsa och tramsa
Därför säger jag till pedagoger att bland det viktigaste du kan göra för de nykomna barnen är att ge dem en glädje till det nya språket. Det är mycket viktigare än hur många ord barnet lär sig. Så lek med språket, rimma, ramsa, tramsa! Nya ord kan barnet alltid fortsätta att lära sig, men har du förmedlat en glädje till svenska språket så har du gett något som barnet alltid kommer att ha med sig och som gör det lättare för alla nya ord att fastna.

Slutsats: Rimma, ramsa och tramsa, skratta och flamsa – det är bra pedagogik!