En hjärnforskare som jag intervjuade sade till mig: ”Det är styrkan i känslan som framför allt avgör hur starkt minnet blir”. Detta betyder att det som framför allt avgör vad du lär dig är vad som blir känslomässigt viktigt för dig. 

Uttal och grammatik: ju tidigare desto bättre
I min förra blogg skrev jag om ålderns betydelse för inlärning. I språkinlärning är åldersskillnaderna mycket tydliga. För att tillägna sig rätt uttal och grammatik i ett nytt språk är det en stor fördel att börja i tidig barndom, eftersom den unga hjärnan lyssnar och lär på ett annat sätt än den äldre. 

Nya ord och uttryck kan du däremot lära dig hela livet, om det är tillräckligt viktigt för dig.

 Kär i Marie
Jag talade med en holländsk man som gift sig med en svensk kvinna och flyttat till Sverige. Han hade lärt sig anmärkningsvärt bra svenska på ganska kort tid, och jag frågade honom hur han hade kunnat göra det. Han log med hela ansiktet och svarade: ”För att jag blev kär i Marie!” Jag skulle tro att hjärnforskarna nickar instämmande.

Tunnbrödet sitter kvar
En kollega berättade för mig om sina tyska svärföräldrar som satte sig på skolbänken för att lära sig svenska sedan deras son gift sig här. När de kom på besök i Sverige märkte familjen att de var ivriga att lära sig svenska, så man gick in för att hela tiden prata om allt man gjorde. Vid frukostbordet: ”Det här är tunnbröd. Vill du ha tunnbröd? Var så god, här får du tunnbrödet”. Resultatet, enligt kollegan: ”De har glömt allt de lärde sig på skolbänken, men de minns fortfarande vad tunnbröd är”.

Självuppfyllande profetia
Det är alltså en förenkling att påstå att det generellt sett blir svårare att lära sig språk med åldern. Det luriga med den föreställningen är att den riskerar att bli vad man brukar kalla en självuppfyllande profetia: varför försöka om man inte tror att det går? 

Så det är nog klokt att utgå från att du även i mogen ålder kan lära dig vad som helst – utom perfekt uttal och grammatik!