När hjärnforskarna får fram nya rön om hjärnan handlar det påfallande ofta om att hjärnan är mer flexibel, plastisk, formbar, läraktig, än man nyss trodde. 

Vi kan alltid lära nytt
Inom medicinen ansågs det till exempel länge att träning efter en stroke måste sättas in direkt för att ha effekt. Men så provade man att träna patienter så sent som åtta år efter en stroke, och visst gav det resultat. 

Det verkar som om din hjärna kan lära nytt till sista dagen i livet om så är. En vanlig föreställning är att vi får svårare att lära med åldern, och det stämmer, men bara till en del. Det som blir svårare med åldern är framför allt två saker: att lära sig snabba och exakta rörelser och att lära utantill. 

Rörelser blir svårare…
För att bli riktigt skicklig i sådant som att spela ett instrument eller utöva en sport är det bra att börja tidigt. Att traktera fiol eller flöjt, att få in golfslagen eller slalomsvängarna hänger på att rörelserna blir finslipade och exakta, och det går lättast tidigt i livet. 

…liksom utantillärande
Att lära utantill, utan att behöva förstå vad man lär sig, alltså sådant som namn, telefonnummer eller sångtexter: klart bra att börja tidigt. Allt detta blir svårare med åldern. Förskolebarn är ofta fenomenala på att komma ihåg alla föräldrars namn, känna igen kompisarnas strumpor och slå vuxna i Memory. De kan sjunga alla verserna på Sankta Lucia – men de kanske inte alls begriper vad de sjunger. 

Uppvärdera visheten
Däremot blir det inte svårare med åldern att lära sig saker som kräver förståelse och sammanhang. Vid sextio års ålder hade jag inte svårare utan lättare än vid trettio att sortera ut och ta till mig det väsentliga i en fackbok jag läste.

Jag har en bestämd känsla av att ordet vishet används mer sällan numera. Idag har vi en tendens att stirra oss blinda på det enklare lärandet, som att komma ihåg att trycka på rätt knapp på datorn. Visheten behöver uppvärderas. Den som kommer med ökad livserfarenhet.