En väninna till mig blev plötsligt elöverkänslig för tre år sedan då det sattes upp en mobilmast utanför hennes arbetsplats. Hon är både handlingskraftig och resursstark så hon tog reda på vad det handlade om och sedan lät hon snabbt elsanera sin bostad. Man kan göra en hel del, även om det kostar. Men ju längre man dröjer desto värre kan symtomen bli. När hon frågade människor som varit elöverkänsliga länge vad hon skulle göra var det stående rådet: ”Skydda dig direkt! Se till att det inte blir värre!”

Så det var bara att sätta igång. Hon sover numera också under en baldakin med invävda metalltrådar (typ Faradays bur) och går på behandlingar som stärker hennes motståndskraft.

Hon har klarat sig riktigt bra – tills nu i november. Då började hon plötsligt må mycket sämre. Alla symtom kom tillbaka men ännu starkare, huvudvärk, sömnlöshet, myrkrypningar, stresskänsla, svårt med minnet… När jag träffade henne märkte jag att hon som brukar vara så lugn var rejält speedad.

Så gick hon en promenad och upptäckte – den nya mobilmasten. Den strålar rakt in i hennes lägenhet. Så nu har hon flytt. Hon är sansad och klok och griper sig an det hela väldigt sakligt och rationellt. Nu bor hon tillfälligt hos en väninna och ska så fort som möjligt sälja sin bostad och flytta härifrån. Så hon sällar sig nu till den rad av elflyktingar som jag lärt känna sedan jag började läsa på och inse hur destruktiv den trådlösa tekniken är. Och jag kommer att sakna min promenad- och pratkompis.