Jag har just köpt och läst en bok med en titel jag längtat efter. Den är skriven av Patrik Wincent, en man som vet mer om digitalt beroende än de flesta, först genom egen erfarenhet och sedan genom sina skapelser Dataspelsakuten och Internetakuten, där han i över tio år har arbetat med människor som är beroende av den nya tekniken.

En ovärderlig självhjälpsbok
Patriks syfte med boken är att hjälpa dig att inte fastna i missbruk eller beroende eller att bli kvitt det beroende du har, och att du i din tur ska kunna hjälpa nära och kära. För det är hans bok ovärderlig, med många goda tankar, hänvisning till forskning, frågor som du kan ställa till dig själv för att se om du befinner dig i riskzonen, och mycket tydliga och konkreta råd om hur man kan gå till väga för att komma loss. Och han borde ju veta.

Han säger att ”den här boken handlar verkligen inte om att skrämmas och komma med pekpinnar och propaganda. Men faktum är att skärmar och teknik har skapat nya folksjukdomar. Smygande folksjukdomar som brer ut sig mer och mer, och som drabbar oss på olika sätt, utan att vi tänker på det”. Han ger några förfärande exempel på hur beroendet kan ödelägga familjers liv.

Inte kunna låta bli
Beroende av vad det vara månde, cigarretter, kaffe, shopping, droger, spel, mobilanvändning, you name it… allt beroende startar i dopaminkickar, kidnappar sedan samma system i hjärnan och får den beroende att inte kunna låta bli. Faktiskt inte kunna. Om hen tvingas låta bli får hen abstinenssymtom, som huvudvärk, oro, aggressivitet eller depression. Vid starkt beroende får också hänsyn, moral och anständighet stryka på foten.

Alla håller på…
Det luriga med just detta beroende är att det är mycket svårare att upptäcka och identifiera än beroende av alkohol eller droger. Alla håller ju på… och hur ska den som själv är näst intill beroende kunna se det hos andra?

I några länder, som Kina, Japan och Korea, har myndigheterna blivit varse problematiken och öppnat kliniker för behandling av beroende.

Sladdar
För min egen del var det inte beroende som gjorde att jag för några år sedan lade ifrån mig mobilen för gott. Det avgörande för mig var insikten om att den trådlösa tekniken, med mikrovågor som i ständigt ökande mängder sänds genom luften, rent fysiskt är skadlig för både människor och natur. När jag hade träffat tillräckligt många elöverkänsliga människor och läst tillräckligt många forskningsrapporter fick det vara nog. Inget trådlöst tack, jag använder sladdar.

Om den sidan av saken nämner Patrik ingenting, antingen han nu inte vet något om det eller vill hålla sig till det som han behärskar väl.

Förhoppningsvis kan hans bok få många att tänka till.